Norra Törnskogen

Av: Per Lennart K. | Datum: 2020-09-11 | Visad 207 gånger

… En bit längre fram skall det ligga en sten …

Det skulle bli orientering i Norra Törnskogen. Där har jag, sedan jag började orientera som panchis för knappt tio år sedan, såvitt jag minns sprungit tre gånger. I samtliga fall har jag inte lyckats fullfölja, eftersom jag helt enkelt sprungit vilse. Men nu skulle det banne mig bli bättring. Jag skulle inte springa en meter utan att ha järnkoll på exakt var jag befann mig. Högt flyga orden…

Det började helt OK – trots att jag lade mer än en minut till K1 för att verkligen förvissa mig om att jag var på rätt stig. Till K4 var det upplagt för ”rakt på”, men jag tvekade. Lätt att missa en liten sankmark i ett detaljrikt område. Nej, bättre att ta en svag vänsterböj på stig runt en höjd och sedan mindre än 100 m till kontrollen vid ett gult område till höger. Kom fram till stigen (som i sanningens namn inte var så stor) och som gick i lite snårig terräng. Ser det gula till höger och ger mig upp på höjden. Flänger runt och kikar bakom varenda liten punkhöjd. Tycker mig se sankmarker lite överallt men ger till slut upp och går tillbaka till stigen. En bit längre fram skall det ligga en sten. Jajamän! Jag tar noggrann kompasskurs och upp igen på höjden. Hamnar i samma område och inser till slut att det är något som inte stämmer. Ett tecken på att något är galet är ju dessutom att jag är mol allena; jag borde åtminstone ha skymtat någon annan deltagare.

Kollar klockan. Jag har lagt drygt en kvart på att leta, det börjar bli sent och beslutar mig för att nok er nok. Mot målet! Även om jag inte vet var jag är så går jag söderut för då borde jag stöta på en rejäl höjd och en större stig. Men icke det. Plötsligt dyker det upp en bäck. En bäck!! Här skall f-n i mig inte finnas några bäckar. Jo, lång ner i SV finns några bäckar men dit kan jag ju ändå inte ha tagit mig….

Lägger om taktik. Oberoende av var jag är så skall jag huvudriktning österut och fram till en skogsväg och joggar därför i väg på lättsprungna höjdryggar. Plötsligt dyker det upp två militärförråd.  Nu, först, inser jag var jag är. Hur i fridens namn har jag kunnat hamna här??

Funderar på om jag på pin kiv skall ta två kontroller på väg hem men inser att vid TC vill dom nog ha in gammelgubbar innan det blir för mörkt. Väl framme vid TC väntar man ängsligt på ytterligare tre personer, som, hör och häpna, varit ute längre än jag.

Efter dusch och en osedvanligt välsmakande (och behövlig) kall pilsner åker kartan fram. Jag måste ju helt enkelt reda ut var jag varit och försöker därför rekonstruera var jag sprungit. Letar efter stigar och stenar men hittar inga som verkar passa.

Min fru tycker att jag skall släppa det hela men jag går icke till sängs förrän detta är utrett! Hämtar ett förstoringsglas och finkammar kartan på stigar och stenar. Då, plötsligt, uppenbarar sig den brutala sanningen. Jag måste ha vikt av för tidigt på en stig som inte är utsatt, plöjt genom ett ljusgrönt område (varför reagerade jag inte på allt ris?) fram till ett gult område till höger och höjd till vänster. Och en sten 40 m längre fram! Jag är avsevärt längre västerut än vad jag kunde föreställa mig. Och lite söder därom finns, naturligtvis, bäcken jag passerade. Men hur jag hamnade vid militärförråden är fortfarande höjt i dunkel.

I idrottssammanhang talar men ibland om ”bogey ground”, dvs en arena där det oftast går åt fanders. Det känns som om Norra Törnskogen skulle platsa på den listan!

Man skulle kanske ägnat sig åt boule eller varpa i stället…..


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Mycket orientering för pengarna! Känner igen mig helt och hållet

Gunilla, 2020-09-21

Livelox är bra, hjälper en inte att hitta men att reda ut var man har varit efteråt!

Sven-Inge, 2020-09-11