Att sälja julgranar

Av: Per Lennart K. | Datum: 2020-01-19 | Visad 272 gånger

... är roligt.

Plats: Jakobsbergs Centrum
Tid: 8/12, 12/12, 13/12, 18/12
K = Kunden
S = Säljaren

Medelålders dam med stort paraply i regnet.

K: Det måste vara jobbigt att sälja granar i det här vädret. Du är väl genomblöt?
S: Är man rädd att bli blöt skall man nog inte hålla på med orientering – du har väl sett att det JOK som säljer granar?
K: Jodå, men jag tror jag väntar tills i morgon med att köpa. Förresten, det är lika bra att slå till med en gång. Välj ut en fin gran och paketera den så tar jag den i bagaget.
S. Självfallet.

Två unga damer från Syrien. Systrar.

S: Marhaba!
K: Va, talar du arabiska?
S: Självklart. En julgransförsäljare måste behärska många språk! Sabaha l ḫair! (Stort skratt!)
K: Min man har bett mig köpa en gran, men jag förstår inte riktigt hur man gör. Jag har aldrig haft gran förut.
S: Vad är det du inte förstår?
K: Här nere (pekar mot stammen). Hur gör man här nere då man har tagit in granen? Hur ser man till så att den inte ramlar?
S: Man måste naturligtvis skruva åt ordentligt.
K: Skruva åt, nu förstår jag ingenting. Måste man skruva fast granen?
S: Ja, i julgransfoten alltså. Du sätter i den ordentligt och så skruvar du åt från alla håll.
K: Vad var det det hette, sa du? J-u-l-g-r-a-n-s-f-o-t! (Stort fniss). Man stoppar alltså granen i någonting. Det var väl det jag trodde. Var kan man köpa en sådan där fot och var kostar den?
S: Finns t ex på Rusta, Bauhaus och Ikea och kostar kanske runt 150 kr skulle jag gissa.
K: Oh vad bra, då vill jag ha en gran. Och så skall vi bara köpa en julgransfot. (Skratt!)
S: Shurkran!

Äldre dam med stor väska på hjul.

K: Jag känner igen honom från i fjol. Det var han som var så flink med yxan. Han hade röd jacka och var smålänning som jag.
S: Det stämmer.
K: Jag har sett så många julgranssäljare som inte vet hur man hanterar en yxa, så jag vill gärna köpa av honom. Men det skall vara en fin gran och så vill jag ha lite ris också att lägga på min mans grav och sätta upp på dörren.
S: Självklart. Riset bjuder vi på. Skall jag hjälpa till att bära granen till bilen?
K: Jag måtte väl kunna bära min egen gran. Så fortsätt han och sälj!

Känd järfällaprofil i övre medelåldern.

K: F-n, nu är klockan halv fyra och jag skulle träffa frun här kvart över tre. Att själv bestämma gran kan ha sina risker.
S: Onekligen.
K: Men jag kan inte stå här längre. Välj ut en bra gran och så skyller jag på dig om det blir problem.

Äldre dam med liten svart pudel.

K: Jag vill ha en liten gran. Kanske såhär stor (visar upp till midjan). Mina barnbarn kommer hem och då skall granen passa dom. Har du en så lite gran?
S: Nej, men jag kan lätt fixa till en som passar. (Tar fram en rödgran och sågar av på mitten). Passar den här?
K: Oh ja! Men Ludde då (som passat på att lyfta på bakbenet mot den avsågade delen). Jag skulle ju vilja ha lite ris också men det kanske finns andra kvistar…?
S: Jajamen! Det är bara att ta för sig!

Latinamerikansk familj, med äldste sonen som tolk.

K: Vi vill gärna ha en av dom stora granarna. Vad kostar dom?
S: 600 kr.
K: (Efter intensiv intern diskussion) Min mor tycker hon skall betala 500 kr.
S: Hon kan säkert få en ännu billigare gran hos Bauhaus eller Plantagen. Skillnaden är att hos dom går pengarna till handlarens ficka medan hos oss går alla pengar till vår ungdomsverksamhet i Järfälla Orienteringsklubb.
K: Orienteringsklubb – vad är det för något?
S: Vi springer i skogen efter en karta och försöker hitta ett antal kontroller som ser ut så där (pekar mot skärm).
K: Är det inte farligt? Kan man inte springa vilse?
S: Det är inte farligt och vilse springer man så gott som aldrig. Vår klubb har en stor ungdomsverksamhet – har du några mindre syskon som skulle vilja prova på?
K: Nej, men min bror har två unga söner. Det låter spännande. Har ni en hemsida?
S: Självklart, läs där.
K: Det skall jag verkligen göra. (Paus och ny intensiv intern diskussion). Min mor tycker fortfarande att hon skall betala 500 kr. Alltså, det här är inte riktat mot dig. (Suckar). Det är likadant varje gång. Hon ger sig aldrig.
S: Tror du hon skulle bli glad om hon fick köpa för 500 kr?
K: Hon skulle bli både stolt och glad.
S: OK, ge mig 500 kr så kommer du att ha en lycklig mor resten av dagen.

Äldre man, alldeles för lätt klädd i det råa vädret. Andedräkten avslöjar att han högst sannolikt intagit annat än mjölk till lunchen.

K: Visst brukar Kalle sälja granar? Ja, frisören alltså.
S: Jodå, han dyker nog upp här om en dryg timme.
K: Han var alltid så snäll och brukade hjälpa mig då jag hade problem. Du vet, kärringen har slängt ut mig igen. Det är dom där dj-vla boxarna. Hon börjar på morgonen och sen blir hon som tokig. Det går inte att vara hemma.
S: Men du kan inte sitta här på bänken. Du måste in i värmen. Du behöver en kopp kaffe och en bulle. Har du pengar?
K: Ja, för f-n. (Visar ett par tjugor).
S: Jag tycker inte att du skall gå att köpa bärs för pengarna. Nu följer jag med dig till fiket och ser till att du får sitta där och värma dig!

Ung dam med gul maskrosknapp på jackan.

K: Varifrån kommer granarna?
S: Från Danmark. Det gör nog de flesta granar som säljs i Järfälla.
K: Är dom ekologiska?
S: Som du ser på skylten på pallarna så är granarna hanterade och certifierade enligt någonting som kallas FSC, som står för Forest Stewardship Council, och det innebär ett skogsbruk där man tar hänsyn till både miljövärden och sociala förhållanden.
K: Ja, det låter ju bra, men är dom ekologiska?
S: Kan du förklara för mig exakt vad du menar med ekologiska i det här sammanhanget?
K: Nja, att man inte använt gifter och använt miljövänliga metoder och sånt.
S: Du menar kanske att man skall ha använt häst och inte traktor och sågat för hand?
K: … och man får ju t ex inte heller ha använt konstgödsel.
S: Granar behöver ingen gödning, det tror jag du vet (och här flög en ond ande in i säljaren). Dom klarar sig jättebra med koldioxid som gödning!
K: Du menar alltså att koldioxiden är nyttig.
S: I allra högsta grad. Du har väl hört talas om fotosyntesen?
K: Jag skall inte köpa någon gran. Åtminstone inte av dig. (Vänder på klacken).

Medelålders dam med stor fylld kundvagn.

K: Jag köpte en Kungsgran häromdagen men nu vill jag ha en riktig gran.
S: Var det något fel på Kungsgranen?
K: Nej, inte alls. Men den luktade inte gran! Så nu vill jag ha en riktig gran. Kungsgranen åker ut på balkongen!

Äldre dam, +80, med käpp.

K: Karl-Axel säljer väl granar i år också?
S: Jodå, han dyker upp om ungefär en halvtimme.
K: Ja, jag vill bara köpa av honom för han är alltid så vänlig och kör hem granen åt mig.

Medelålders moder med ung dotter.

K: Är det här alla granar ni har?
S: Nej, som damen ser har vi fullt på pallen. Jag tar gärna fram ett par till…
K: Kan du hålla den här granen så får jag kolla på avstånd. Herregud, toppen är ju en halv meter. Det ser ju inte klokt ut.
K: (Dottern) Men mamma, det är ju jag som skall ha granen, och inte du.
K: (Modern) Jaja, du har aldrig varit så noga. Men det är jag. Och i synnerhet då det är jag som skall betala.
K: (Dottern till Säljaren) Nu tar vi den granen du visade sist.
K: (Modern) Okey då. Men såga av några cm och skala av barken längst ner så den kan suga upp vatten.
S: Naturligtvis!

Ung man i 30-års åldern

K: Jag vill ha en stor gran, den största du har.
S: Jag är närmare 190 cm – det innebär att den här granen är åtminstone 240. Längre än så blir nog svårt att hitta.
K: Okey; har du någon som ser vanskapt ut så tar jag den – om jag får rabatt. Jag skall ha den på balkongen så där är det inte så noga.
S: Den här lyckades jag knäcka toppen på – den får du för 200.
K: Kör till


Kommentarer

Logga in om du vill skriva en kommentar

Härliga historier! Tack för det Per-Lennart.

Ton, 2020-01-23

Du är fantastisk Per-Lennart! Grönköpings veckoblad nästa!

Gunilla Schönning, 2020-01-20

Underbart!

Gunnar, 2020-01-20